Avsnitt Ett

Vi satte oss vid köksbordet, tryckte på rec och pratade. Vi älskar Lindy Hop. Vi älskar jazz. Vi älskar dans. Ironiskt nog kom detta allra första avsnitt att handla om dansens baksidor och fallgropar. Om pinsamheter och dåligt självförtroende. Om snor och fis och tuttstirr. Enjoy!

avsnitt1

Liten ordlista

Du kan hitta ”Avsnitt Ett” här: via iTunes eller ladda ned avsnittet här! (högerklicka på länken & ”Spara mål som…”)

Inga blir gladare än vi om ni kontaktar oss med frågor, tips, synpunkter eller annat passande (eller opassande för den delen) via antingen en kommentar, kontaktformuläret eller e-postadressen podcast@swingout.se


Musik:

  1. Jimmie Lunceford – Posin
  2. Benny Goodman – Christopher Columbus
  3. Louis Jordan & His Tympani Five – Cole Slaw
  4. Gene Krupa and His Orchestra – Drum Boogie
  5. The Delta Rhythm Boys – Take The A Train
  6. Sammy Price – The Goon Drag (Gone Wid De Goon)
  7. Fats Waller & His Rhythm – All That Meat and no Potatoes
  8. Slim and Slam – Tutti Frutti
  9. Ella Fitzgerald – Solid As A Rock

27 reaktioner på ”Avsnitt Ett”

  1. Hej vejs! Vilket kul snack ….ni har fångat sanningen ute på ”dansgovlet” verkligen trevligt- ni är inte bara dansare utan improvisationsskådisar med en jädrans massa humor …. tackar

  2. Intressanta reflektioner. Ja, hm… mycket förvecklingar har man kunnat ge upphov till, särskilt under den tidiga fasen av nybörjartiden, jag undrar hur länge jag fingrade på följarnas Bh-band under de muntliga instruktionerna innan jag själv blev medveten om att det var det jag gjorde. Följarna verkar vara ett tåligt släkte 🙂 Och mången byst har man stirrat in i. Men det skulle se märkligt ut också att stå mitt emot en person och tvångsmässigt flacka runt med blicken – titta överallt men INTE på bysten… INTE på bysten… etc. etc. Man skulle nog förvandlas till en John Clese-figur eller Papphammar. Stirret är normalt ett uttryck för ngt annat i dans-sammanhang än fluktbehov tror jag (om jag utgår från mig själv iaf), helt enkelt som sägs i programmet att man behöver sänka blicken och inte ha ögonkontakt jämt.
    Undrar hur styrdansgenerationen har hanterat sånt? Lindy Hop kräver förresten mer av utövarna än att svassa runt och vila blicken i dekolletaget. Fast i tajt foxtrot och vals får man nog le och böja nacken jävligt mycket om man ska se åt det hållet 🙂

    1. Tack, vad roligt att höra! Vi kommer helt klart att släppa fler program, det här är ju så fantastiskt roligt att göra. Hoppas att du fortsätter lyssna.

    1. Eller hur! Vi är så oerhört glada över att ni tar er tid att kommentera, och i framtiden är det banne mig inte otroligt att vi blandar in andra människor i mixen. Kul, hoppas att vi fortsätter att höras!

  3. Har precis lyssnat på er podcast och nickat igenkännande många gånger för mig själv. Sen undrar jag om ni kan lista vilka låtar ni hade med i programmet, särskilt den ni spelade i slutet. 🙂

    1. Hej, kul att du lyssnat! Den sista biten är Cab Calloway med ”Everybody eats when they come to my house”. En väldigt matig låt! De andra är ju väldigt korta ”break” bara och jag kommer inte ihåg låtarna på rak arm… Vi kanske får sammanställa en lista. 🙂

      1. Ja, det tycker jag, vore fint om ni ville göra det. Ser fram emot nästa avsnitt! 🙂

        1. De låtar som på rak arm kan nämnas är följande:

          Rhythm Coctail – Cab Calloway (intro)
          Coleslaw – Louis Jordan
          Goon drag – Lester Young
          All that meat and no potato – Fats Waller
          Drei Six Cents – Slim Gaillard
          Everybody eats when they come to my house – Cab Calloway (outro)

          Om du undrar över några andra låtsnuttar tar vi gärna redan på vilken låt det är ifrån 🙂

  4. Bra program! Skönt att man kan skratta åt verkligheten. Väntar på avsnitt två, ingen press, det finns det nog av på dansgolvet 😉

Kommentera